Vad sa hon egentligen?

Det tog ett tag för mig att förstå vad som egentligen sades i riksdans utrikespolitiska debatt i tisdags. Jag lyssnade på jobbet med ena örat hela förmiddagen men reagerade först inte ordentligt när jag hörde Birgitta Olsson säga att Sverige ska vara demokratins vapensmedja. Medan Fredrik Malm har fått rollen som folkpartiets mediapucko/provokatör har ju Olsson iklätt sig rollen som det rena idealistiska samvetet som inte gillar kött och gubbar. Begreppet ”demokratins vapensmedja” visar tydligt hennes riktiga reaktionära jag och fick mig att rysa. Folkpartiet är verkligen något av det läskigaste jag vet. Samtidigt är det skönt att dom så tydligt visar upp liberalismens och den nyliberala humanismens baksida. Kommunistiska Partiet får inte ens antyda att ett socialistiskt samhälle kan komma att behöva försvaras med vapen utan att betraktas som illegitima medan en liberal kan uttala sig som vore hon mörkrets furste utan att någon ens höjer på ögonbrynen.

Annars ägnar jag jag mig mest åt att försöka utröna vad jag egentligen tycker om ”nya P1”. En gång i tiden var jag en förskräcklig människa som retade mig på allt från att människor satt på kaféer när dom lika gärna kunde koka kaffe hemma till att vissa radiopratare pratade bäbisspråk när dom intervjuade indie-musiker. Dessa mörka drag i min personlighet har jag jobbat hårt för att pressa undan, men när jag varje fredag tvingas höra Sussane Ljungs nya program Stil bubblar allt upp igen. Särskillt förra fredagen när det skulle handla om Elsa Beskow men mest var en småborgelig orgie i barnspråkspoetiska barndomsminnen och ofullbordade tankegångar. Då var gamla P1-mode tio gånger bättre och vuxnare. Det tog på ett föredömligt sätt det ytliga på allvar.

I går handlade Stil om stureplan och nån från Spy-bar fick ondgöra sig över de rika brattsen som tydligen inte passade in i Spy-bars nya profil. Då känns det så skönt att bo i Göteborg där valet alltid kommer att stå mellan Sejdeln eller Kellys.(Och Sejdeln kommer alltid vinna efterssom dom har världens trevligaste personal och dessutom kollektivavtal, till skillnad från Kellys och Kings Head.)