Axel mot axel

NEPAL del 2: Folkarmén lämnar scenen

Jag vill verkligen rekommendera Martin Schibbyes och Tor Härnqvists artikelserie om vad som händer i Nepal. I del två besöker dom ett av folkarméns läger. Det fanns en bra artkel skriven av John Mage i senaste Clarté också. "Storm över Himalaya" hette den och ger en bra bakgrund till vad som händer. Jag läser Ernest Hemingways "Klockan klämtar för dig" just nu och det är något av det bästa jag läst på länge. Speciellt bra i kombination av artikelserien om Nepal.

En rolig sak är att Love Antell (a.k.a. Florence Valentine) illustrerar ovan nämda nummer av Clarté där han också är intervjuad. Han berättar bl.a. att han är socialdemokrat och konstigt nog känns det nästan som ett radikalt statement i dagens läge. Jag har alltid gillat Håkan Hellström och tycker mig alltid känna nåt slags politiskt ställningstagande i hans texter, även om han förnekar allt sånt. Florence Valentine är mer politik och en annan typ av romantik som jag ibland inte riktigt orkar med. Håkan Hellström använder t.e.x. meningen "råna en bank" som nån slags underdogmarkör medan Florence Valentine är mycket mer uttalad och konkret i sina ställningstaganden. Då går det ju också att faktiskt förhålla sig till det han säger vilket känns svårt med Håkan hellström. Bitvis är senaste skivan lysande och större krav än så har jag aldrig haft på skivor.

Sista semesterveckan har jag ägnat åt inventering av gammal musik och nyinspelning av pop. Hittar ständigt nya oavslutade projekt i min dator. Det mesta har nån slags charm men är utom all räddning. En sak jag borde lära mig är att på studiomuikermanér stampa takten även om jag tror att jag bara spelar in en demo. Har höjt kraven på att det från och med nu måste finnas nån slags lätthet och glädje i allt jag spelar in. Vi måste hålla humöret uppe.

Har aldrig läst nåt av Lars Forsell men har faktiskt funderat på att göra det rätt länge. Nu känns det plötsligt lite snopet. Kan ju inte göra det nu bara för att han precis dött. Det skulle kännas respektlöst på nåt sätt. Lisa visade mig att en Arne Sand-bok hon har som författaren personligen dedikerat till Lars Forsell och hans fru med blå kulspettspenna. Lite tragiskt att den dels inte var utläst och dels hamnat på ett antikvariat i Halmstad. Arne Sand dog alldeles för ung men hann ändå skriva ett par bra böcker. Personligen gillar jag novellsamlingen "Världen där ingen behöver simma" bäst.

När jag ändå håller på får jag väl lov att berätta att jag verkligen gillar Honeydrips senaste skiva och att Tsukimono gjorde en helt underbar spelning på Café Publiks innergård i måndags. Längtar efter nästa skiva.