Dissidenter
Den politiska bienalen Rethinking Dissent har intagit Göteborg och efter att ha besökt Röda Sten idag kan jag konstatera att det mesta av den konst som visas är rätt vass och angelägen. Även om Catti Brandelius är jätterolig när hon agerar Evert Taube och lovsjunger livet och kvinnorna i basker, drabbar verken där unga kommunister i USA korsförhörs och förnedras efter Vietnamkriget, eller utskrifterna av förhörsprotokoll från USAs koncentrationsläger Guantanamo hårdast.

Något som retade mig oerhört men också gav en viss proportion på saker och ting var kubanen Tania Brugueras bagatell till verk. Med Che Guevaras tankar om den nya människan som diffus utgångspunkt har hon tagit med sig två kompisar från Kuba för att shoppa och turista i Sverige. Hon hävdar att det egentligen inte finns några kubanska turister och att allt dom köper måste märkas som "konstnärsmaterial" för att dom ska få ta med sig det hem. Hon upprörs över att hennes kompisar fick ljuga och säga sig vara konstnärer för att få åka till Sverige för att shoppa sexleksaker och gå på McDonalds. Detta skyller hon på den kubanska socialismen och citeras flitigt i våra morgontidningar. Ett något märkligt sätt att se på problemet. Principen på Kuba är att utresetillstånd beviljas till den som får inresevisum någonstans. Att som kuban få inresetillstånd i Sverige, eller någon annanstans där murar mot omvärlden byggs, är dock inte helt lätt eftersom svenska myndigheter är helt övertygad om att ingen vill tillbaka till Kuba efter att besökt den heliga marken på McDonalds och köpt sig en dildo. Detta är en sak att uppröras över. En annan sak är den uppenbara lögnen att de saker dom shoppat inte skulle få tas in till eller finnas att köpa på Kuba. Visserligen slipper kubanerna än så länge McDonalds men i övrigt kände jag igen det mesta av deras fynd från de affärer vi besökte i Havanna förra året. En ren lögn som kanske skulle sticka ännu mera i ögonen om det inte vore för att resten av de deltagande konstnärerna på Röda Sten rätt effektivt får kuba-dissidentens snyfthistoria om bristen på nyonfärgade dildos i socialismens kuba att framstå som rätt pinsam.


Något som retade mig oerhört men också gav en viss proportion på saker och ting var kubanen Tania Brugueras bagatell till verk. Med Che Guevaras tankar om den nya människan som diffus utgångspunkt har hon tagit med sig två kompisar från Kuba för att shoppa och turista i Sverige. Hon hävdar att det egentligen inte finns några kubanska turister och att allt dom köper måste märkas som "konstnärsmaterial" för att dom ska få ta med sig det hem. Hon upprörs över att hennes kompisar fick ljuga och säga sig vara konstnärer för att få åka till Sverige för att shoppa sexleksaker och gå på McDonalds. Detta skyller hon på den kubanska socialismen och citeras flitigt i våra morgontidningar. Ett något märkligt sätt att se på problemet. Principen på Kuba är att utresetillstånd beviljas till den som får inresevisum någonstans. Att som kuban få inresetillstånd i Sverige, eller någon annanstans där murar mot omvärlden byggs, är dock inte helt lätt eftersom svenska myndigheter är helt övertygad om att ingen vill tillbaka till Kuba efter att besökt den heliga marken på McDonalds och köpt sig en dildo. Detta är en sak att uppröras över. En annan sak är den uppenbara lögnen att de saker dom shoppat inte skulle få tas in till eller finnas att köpa på Kuba. Visserligen slipper kubanerna än så länge McDonalds men i övrigt kände jag igen det mesta av deras fynd från de affärer vi besökte i Havanna förra året. En ren lögn som kanske skulle sticka ännu mera i ögonen om det inte vore för att resten av de deltagande konstnärerna på Röda Sten rätt effektivt får kuba-dissidentens snyfthistoria om bristen på nyonfärgade dildos i socialismens kuba att framstå som rätt pinsam.

Etiketter: bienalen, kuba, Rethinking Dissident


0 kommentarer:
Skicka en kommentar
<< Startsida