Stilen

En författare som heter Martina Lowden får i pappersversionen av fredagens Svenska Dagbladet frågan om vad hon hoppas på inför kulturåret 2008. Hon svarar att hon hoppas att man ska sluta att offentligt diskutera sådant som konsumism och kulturpolitik och istället ägna sig åt "stilen".

Är det synpunkter på Martinas egna stil som hon i all ödmjukhet efterlyser så kan jag glädja henne med att jag redan nu, i slutet av 2007, har några:
Jag tycker att hennes stil verkar vara arrogant, kokett och rätt fånig. Egentligen finns det så många andra som förtjänar ens ilskna tankar mycket mer, men ändå är det så svårt att sluta tycka illa om hennes sätt att framträda i det offentliga samtalet. Det värsta är att hon antagligen trivs rätt bra med att människor som jag retar mig på henne. Hon säger i en intervju från tidigare ett år att hon var "ett sådant där barn som nästan förtjänar att mobbas. Jag var så monstruöst stöddig." På hennes tröja står det: "Intellektuellt arbete byggde denna kropp."
Att vara stöddig för att man läst många böcker är något som barn måste kunna få vara, men fortsätter man med det som vuxen förtjänar man nog inte mycket respekt.

Min enda förhoppning inför "kulturåret" 2008 är att det ska sluta regna så förbannat mycket hela tiden. Då slipper jag vara blöt och på dåligt humör när jag delar ut post och kan få sinnesro och ork över till att läsa t.ex. böcker och lyssna på t.ex. skivor när jag kommit hem. Mer vågar jag faktiskt inte hoppas på just nu.