För några år sedan var det, i den lilla byn några mil utanför den Ångermanländska staden Kramfors som jag kommer ifrån, populärt att söka EU-bidrag för olika projekt. Ett sådant projekt som det funderades på var en upplyst kulturstig utmed den spännande älvstranden som pryds av överväxta lämningar från gamla industrier och dylikt. Ungefär samtidigt beslutade kommunens politiker att man inte längre hade råd att ha den vanliga gatubelysningen kvar överallt i kommunens glesbebodda delar. Inga lampor skulle längre bytas ut när de gick sönder. Antagligen anade man att detta inte var ett särskillt populärt beslut för gatubelysningen fortatte ändå att lysa i flera år.
I veckan när jag pratade med min mamma fick jag dock reda på att det nu tillsist blivit mörkt i byn där hon bor. Det är redan rätt mörkt som det är i Norrland på vintern. Mörkt, kallt, glashalt och svårt att se var man sätter fötterna utan gatubelysning. Och sedan märkte jag att det inte längre går att köpa någon "rikstäckande" morgontidning eftersom distributören tydligen slutat ta emot returer och att det inte längre finns någon biograf i Kramfors. Jag vet egentligen för lite för att bara klaga och mycket har säkert blivit bättre. Jag märkte t.ex. för något år sen att man kan betala extra på bussen från Sundsvall för att få sitta i ett speciellt förstaklass-säte längst bak och så har det öppnat en affär som heter Dollarstore där man tydligen kan göra s.k. fynd.
Utvecklingen för alltså med sig en hel del oväntat och skojigt men kom inte och påstå att den ser särskillt ljus ut. Kanske kan man söka EU-bidrag för gatubelysning? Kan man kanske kalla det landsbyggdsutveckling eller vore det att vrida tillbaka klockan ungefär ett halvt sekel?
Etiketter: EU, gatubelysning, Kramfors, mörker
