torsdag 31 januari 2008

"Musikindustrin håller på att dö"

Enligt en artikel i Expressen verkar det nu vara ungefär lika synd om "folkkära" artister som typ "barnen i afrika". Nästa faddergala kommer kanske hållas till förmån för Glennmark, Eriksson och Strömstedt, vad vet jag. Själv skulle jag gladeligen skänka en slant bara för att de visade sådant fint omdöme när de en gång i tiden gick samman under parollen GES och på så sätt förbättrade vanligt folks möjligheter att hålla sig undan när de drog land och rike runt och försökte ta äran av vårt fotbollslandslag 1994. En och en hade de antagligen drabbat fler oskyldiga. Fler "folkkära" kluster borde följa deras exempel.

En artist som på fullaste allvar är i mitt hjärta just nu är Alf Robertsson. Plöjer just nu igenom hans samlade produktion med nöje och förundran. Återkommer någon gång och berättar om när han besökte den mellanstadieskola i Kramfors där jag gick och tillsammans med vår skolkör (som var obligatorisk och ganska odisciplinerad) framförde sina smått bordusa göteborgskväden för våra tårögda föräldrar.

3 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Alf Robertson på Strinneskolan. Per Nilsson på Herrskogsskolan. Mattias Alkberg på Ådalsskolan. Silverbullit på Höga Kusten-festivalen. Någon människa ville ändå att ungdomarna i Kramfors skulle få upp ögonen för andra kulturella yttringar, än de som representerades av Plastpåsmannen och Benassar.

Och att få sjunga En liten femöres kola med Alf, i gympasalen som ångade av svettiga kroppar, är ett ögonblick som aldrig kan besudlas.

2 februari 2008 20.18  
Anonymous Anonym sa...

Alf sjunger om Kramfors i låten "Vackra damer":

"Och när jag nån gång är i Kramfors så vet jag: Där fanns allt jag velat ha."

Huvudet på spiken.

/erik

3 februari 2008 20.23  
Blogger Lina Hällström sa...

Hej Erik.
Jag ramlade över en intervju m dig när jag letade efter en artikel i Proletären! Roligt. såklart laddade jag ner skivan, tack för det, o tack för bra musik.
en av mina vänner sommarjobbade på posten i malmö o dog nästan lite av all stress. är det inte hårt att vara postperson?
är det bra med dig? jag tror bestämt inte vi setts sen vi delade boende i grannlandet...
jösses.
/lina

10 februari 2008 14.41  

Skicka en kommentar

<< Startsida