För sent för edelweiss

Håkan Hellströms nya skiva är på väg ner och låter bra. Fantastiskt stökig och ren produktion.
Har alltid tänkt att jag ska skriva något om varför jag tycker om honom och varför jag gör det mot min vilja. Tycker om är säkert fel ord. Hans musik har helt enkelt av nån anledning kommit att finnas där som ett konstruerat minne över en idealiserad ungdom jag en gång önskade att jag hade och sen aldrig kunnat se som annat än förlorad. En falsk bild av liv och rörelse som något som kommer till dig när du lämnar något annat. Det är ren lögn men Håkan Hellström ljuger för bra. Sen blir jag arg varje gång han gör sig dum i tidningarna för det är det han gör. Låtsas vara lite blåst och bortkommen medan han i själva verket gång på gång lyckas ljuga ihop sådant som är smart och betydelsefullt. Kanske är det bara referenserna han slänger ur sig som förbryllar. Alla klassmarkörerna och hatet. Ska hur som helst lyssna på skivan och skaffa mig en riktig åsikt. Än så länge har jag gillat honom mer och mer för varje skiva så allt annat vore en besvikelse. Titelspåret är sedan gammalt något av det vackraste jag vet.