Mr. Love and Justice

Per Hägreds sågning av Billy Braggs nya skiva "Mr. Love and Justice" i Expressen väckte hopp hos mig härom dagen. Han definierade den som "popvänster" och kunde inte för sitt liv förstå hur någon så intelligent som Bragg kunde vara så "kolossalt röd".

Efter att lyssnat på skivan några gånger kan jag konstatera att den kanske inte är årets skiva och att produktionerna inte riktigt faller mig i smaken. Bragg sjunger alltjämt fint om kärlek, kamratskap, krig, frihet och kommersialism. Här någonstans känner den "pophöger" som Hägred representerar sig tvungen att sätta ner foten och protestera. När Bragg beskrivs som "kolossalt röd" kanske man kunde tro att han ägnade sig av någon form av kritik mot kapitalismens produktionsförhållanden eller tog ställning för de antiimperialistiska motståndsrörelser som fortfarande kämpar, men nej. I själva verket kan dagens pophöger inte ens höra lite välformulerad återhållen systemkritik, sånger mot krig eller försvar av den borgerliga demokratins landvinningar utan att ta fram röda pennan och varna allmänheten. Ska bli intressant när pophögern äntligen kommer till skott och börjar producera populärkultur som tar ställning för bombkrig mot Iran, skendränkning på Guantanamo och omänskliga skönhetsideal. Upp till bevis.