Rådström vs. Det estetiserande mumlandet

Kom i dagarna över en bok vid namn "Låt leva sommarens svala". En volym med diverse texter av Pär Rådström vilken jag alltid trott mig tycka något om utan att egentligen ha läst. Det bästa än så länge är helt klart den inspirerade sågningen av filmen "Ifjol i Marienbad" och med den också hela den franska "nya vågen" skrivet för BLM 1961. Nedan är några punchlines ur recensionen och sedan ur det svar han skrev till sina meningsmotståndare 1962, efter att känslor tydligen svallat bland landets filmintresserade

Rådström säger sig briljant och spydigt "Ha märkt en tendens hos de alltför filmintresserade att behandla ämnen och åsikter som framförs på film som intressantare än ämnen och åsikter som framförs på annat sätt." Antagligen skulle jag själv gilla filmen i fråga men Rådström indignation över det "estetiserande mumlandet" i en avskyvärd tid får mig ner på knä. Sånt här är bland det bästa jag vet:

""Ifjol i Marienbad" ger en obehaglig känsla av att vara en estetisk produkt av flyende. (...) Ge den gärna 5 stjärnor. Det är den snyggaste modefilm som är gjord. Men kom ihåg vad mode är för nåt. Det är ett sätt att klä sig och bör kanske icke ta allt för mycket av vår tid. "
- ur "I fjol i Vogue", BLM 1961:10

"Filmen skulle handla om den intellektuelles vanmakt. Kanske är det även Robbe-Grillets avsikt att att filmen skall tolkas så. Ett bättre exempel på intellektuell vanmakt kan i så fall inte tänkas."
- ur "Än en gång i fjol", BLM 1962:2

"Om sanningen skall fram är jag trött på den intellektuelles vanmakt. Alldeles osedvanligt trött bland annat därför att den så uppenbarligen inte går att begränsa till bara Frankrike"
ur "Än en gång i fjol", BLM 1962:2

Texterna är båda fantastiskt ilskna och förtjänas att läsas i sina helheter. Kanske gör sig filmen ifråga också förtjänt av att ses.

Lite förhastat dras mina tankar till filmen "Marie Antoinette" som för något år sedan förorsakade debatt på svenska kultursidor. Skulle nog ge en hel del för att få läsa Pär Rådström ge sig på den filmen från sin grav. Min gissning är att det antagligen skulle kännas oroväckande vitalt och modernt.