Röda tröjor för de burmesiska slavarbetarna

I pappersupplagan av dagens DN kan man läsa om hur en massa svenska företag som t.ex. Abba, Axfood ICA och Doggy importerar thailänsk tonfisk som producerats av burmesiska arbetare med urusla arbetsförhållanden. De illegala burmesiska arbetarna har de tyngsta jobben, tjänar mindre än de thailänska arbetarna och det förekommer ofta misshandel.

Jag har alltid tyckt att tonfisk är väldigt äckligt och detta kommer garanterat inte få mig att börja äta fisk igen.

Programmet för den temadag om latinamerika som jag och Lisa ska vara med på finns nu att hitta här: http://www.10timmar.org/

Vi kommer visa bilder och berätta om vår resa med Pastor For Peace förra sommaren.

Rött för Burma och Palestina

Det glädjer så klart en kommunist att folk klär sig i rött i solidaritet med ett förtryckt folk, även om jag faktiskt inte sett en enda rödklädd på riktigt än. Den Burmesiska militärjuntan som en gång i tiden stöddes av USA verkar vara en av de mest hänsynslösa och motbjudande i världen men ändå kan man inte annat än förvånas över medias totala uppslutning runt folkets protester. Hur reagerades det t.ex. när en militärjunta nyligen tog över makten i Thailand? Det är såklart inte svårt att se hur protesterna i Burma blivit en behändig bricka i USAs utrikespolitik mot Kina. Samma USA som nyligen gav sitt gillande när Israel diktade upp begreppet "fientlig enhet" för att namnge Gazaremsan på ett sätt som legitimerade deras hot om att stänga av vattenförsörjning och el för de utsatta palestinska folket. Detta är en eskalering av ett lågintensivt folkmord som pågått i evigheter utan att media verkar särskilt intresserade av en bojkott av Israel. Kina däremot verkar ensamma få stå till svars för allt det hemska som händer i Burma. Kina verkar vara ett riktigt sjukt och bisarrt land men faktum är att EU och de västerländska företagen som verkar där inte är direkt oskyldiga till den kinsesiska arbetarklassens situation när man motarbetar att villkoren på arbetsmarknaden förbättras. Ett effektivare sätt vore kanske att skälla lite på de svenska och europeiska intressenter som verkar i Kina och Burma.

Idag när vi sålde prollen i Majorna fick vi in ca: 1100 kronor till vår Gazainsamling på en timme. Förra veckan låg vi på 225 000 så målet på 320 000 kommer nog nås oväntat snabbt. Väldigt roligt.

I dagens DN finns för övrigt en artikel som fint illustrerar den svenska yttrandefriheten och vad som händer med den när offentlig verksamhet privatiseras. Ali Esbati skriver som alltid föredömligt om detta här.

På mitt jobb fick vi för några månader sedan höra att man var riktigt illa ute om man fick för sig att gå till pressen och berätta om konflikterna vi hade på jobbet. Helst skulle vi inte prata ens i fikarummet. Jag har även nyligen fått erfara att allt som skrivs om företaget där jag jobbar kommer in i högsta chefens mailbox och att man gärna får tycka saker men att det lämpligaste är att också tycka vad man tycker internt inför cheferna om man väljer att fortsätta tycka saker även i framtiden.