Bevisföring

Jag har aldrig under mitt snart 25-åriga liv haft något med någon slags synthkultur att göra och vet egentligen inte mer om den än det jag själv hittat på. Ändå känner jag mig nu tvungen att skriva lite om det hela.

För några månader sedan genomförde ett synthband från Göteborg något dom valde att kalla för en stödkonsert för Sofia Appelgrens allmänt hatade salladsbar "Wild n' fresh" i saluhallen. Man kan säga att hon fick det stöd hon förtjänade. Hon fick synthmusik, onda frisyrer, blickar och halvrakade huvuden. Hon fick sedan slå igen sin salladsbar och alla blev glada.








Under sommaren försökte jag lyssna på Sommar i P1 ett par gånger och bortsett från Åsa Linderborgs fantastiska program var det en missräkning från min sida. Många av årets värdar verkade vara framgångskonsulter av olika slag och härkomst. En av dom pratade bäbisspråk och hade skrivit böcker om självkänsla medan andra var bara tråkigt självupptagna. En som däremot lyckades behålla mitt intresse programtiden igenom var golfexperten Göran Zachrisson. Efter att ha inlett med att skönmåla sin högborgelige far kom den fantastiska öppningsfrasen: "Jag föddes med den perfekta kroppen." Detta som förklaring till varför han valde att hänge sig åt idrott i sin ungdom. Därifrån fick han sina ideal och sin livsfilosofi. Nåt i stil med att det finns vinnare och förlorare och att vinna är det enda som räknas. Lite blåögd som jag ibland kan vara reagerade jag inte särskilt på detta utan tog för givet att det säkert bara skulle få statuera som ett exempel på ungdomligt högmod eller dylikt. Ack så fel jag hade. Det visade sig att nästan allt som Göran Zachrisson tagit sig för här i livet var oklanderligt och att han oftast dessutom varit långt före sin tid. Sedan blev det dags för Göran att lovorda sin son. Sonen hade gett sig i kast med kultur. Närmare bestämmt med synthkultur och Göran kände sig därför manad att spela sonens förskräckliga synthband i radio. På det hela taget tog Göran sitt uppdrag som familjepatriark på stort allvar och lyckades på den dryga timmen måla upp en stor fresk över sig själv, sin far och sin sons förträfflighet utan att säga ett ord om de eventuella kvinnor som gissningsvis borde finnas där någonstans i närheten av män av deras kaliber.

Igår slog sedan synthkulturen till igen. Denna gång mot mig personligen. Jag sålde tidningen i solen utanför Hemköp och vi hade det rätt trevligt när två brats kommer gående på trottoaren. I släptåg har dom något som antagligen är en förvuxen lillasyster utklädd i höga läderstövlar, lila hår, svart smink och synth-byxor. Hon pekar på mig och säger kvittrande innan hon snabbt springer iväg: "Jag har precis tagit jaktlicens på sånna som dig."

Som sagt, mycket av det jag vet om synthkulturen är sådan jag själv hittat på men ovan nämda exempel är dock exempel av verklig kaliber. Så... vad ska vi egentligen ta oss till?