Erik de Vahl bildar hippiekollektiv.
Ni har under en tid känt Erik de Vahl som musiker, socialist och brevbärare. Från och med idag får "Erik de vahl" ytterligare en innebörd då det plötsligt också blivit namnet på ett nystartat hippiekollektiv som ska rädda miljön. I likhet med många andra s.k. "hippiemusiker" har jag tagit mitt förnuft till fånga och bestämt mig för att hänge mig åt moralkakelinjen i miljöfrågan. Till skillnad från många andra hippiemusikerkollektiv är "Erik de Vahl" inte något jävla PR-jippo, utan ett seriöst försök att en gång för alla avpolitisera och individualisera ett samhälleligt problem och göra miljöfrågan till en personlig dygd med religösa undertoner.
Bakgrund: För ungefär ett halvår sedan började jag tacka nej till spelningar jag erbjöds. orsakerna var två. Dels hade min cykel hastigt och lustigt blivit stulen och det blev på så sätt omöjligt för mig att ta mig fram till spelningarna med gott samvete, dels hade jag ingen lust. Spelningarna uteblev och livet gick sin gilla gång. Senare insåg jag att min tysta protest var av en sådan omedveten och spontan natur att den antagligen givit mig livslångt medlemskap i den osynliga fackföreningen men som tur var hade dom redan lagt ner så jag slapp. Eftersom jag redan var organiserad men ändå vilje manifestera min personliga förträfflighet på något sätt bestämde jag mig alltså för att bilda hippiekollektiv vid sidan om och på den vägen är det. Sedan dess har jag helt sonika forsatt tacka nej till alla spelningar med hänvisning till klimatfrågan och uppmanar alla mina "fans" att göra detsamma; stanna hemma och sura för klimatets skull.
För dom som ändå kanske skulle vilja komma ut för att roa sig och träffa folk så har jag hört att Emil Jensen bedriver en lightversion av min idé någonstans nere i Skåne där han cyklar omkring med sin gitarr. Hardcorehippiesarna bör dock stanna hemma och ha dåligt samvete.
Bakgrund: För ungefär ett halvår sedan började jag tacka nej till spelningar jag erbjöds. orsakerna var två. Dels hade min cykel hastigt och lustigt blivit stulen och det blev på så sätt omöjligt för mig att ta mig fram till spelningarna med gott samvete, dels hade jag ingen lust. Spelningarna uteblev och livet gick sin gilla gång. Senare insåg jag att min tysta protest var av en sådan omedveten och spontan natur att den antagligen givit mig livslångt medlemskap i den osynliga fackföreningen men som tur var hade dom redan lagt ner så jag slapp. Eftersom jag redan var organiserad men ändå vilje manifestera min personliga förträfflighet på något sätt bestämde jag mig alltså för att bilda hippiekollektiv vid sidan om och på den vägen är det. Sedan dess har jag helt sonika forsatt tacka nej till alla spelningar med hänvisning till klimatfrågan och uppmanar alla mina "fans" att göra detsamma; stanna hemma och sura för klimatets skull.
För dom som ändå kanske skulle vilja komma ut för att roa sig och träffa folk så har jag hört att Emil Jensen bedriver en lightversion av min idé någonstans nere i Skåne där han cyklar omkring med sin gitarr. Hardcorehippiesarna bör dock stanna hemma och ha dåligt samvete.
Etiketter: klimathotet, moralkakelinjen, stulna cyklar
