Erik de Vahl

Stöduttalade till terminalarbetarna i Umeå

2010-02-02T18:52:00.004+01:00

Vi tog ett stöduttalandet för de uppsagda terminalarbetarna på Posten i Umeå på morgonmötet på jobbet i måndags.

"På brevbärarkontoret Högsbo/Majorna i Göteborg har vi i princip mangrant skrivit på namninsamlingen till stöd för de 6 felaktigt uppsagda terminalarbetarna i Umeå.
Vi vill dessutom skicka en hälsning i denna svåra stund.
Det är helt oacceptabelt och mycket oroväckande att Posten så här i inledningen av avtalsrörelsen väljer att frångå LAS för att göra sig av med anställda som anses vara för långsamma. Denna fråga berör oss alla på Posten, och alla anställda på resten av svensk arbetsmarknad!

Arbetsgivarnas försök att godtyckligt göra sig av med anställda måste fördömas! Tillsammans måste vi kämpa för en arbetsmarknad där vi värdesätter människors insatser, istället för att sparka ut dom som arbetat ett helt liv och inte orkar hålla samma tempo som i ungdomen.

Vi stödjer er i kampen för era jobb!
Vi stödjer facklig kamp för stärkt anställningsskydd!
Mer än någonsin behövs demokratiska och kämpande fackföreningar!

Brevbärarna Högsbo/Majorna i Göteborg"

PSL

2009-11-27T19:30:00.004+01:00

Cirkelresonemang - krönika i veckans Proletären

2009-11-04T07:44:00.001+01:00

Nu börjar återigen vinterkylan och mörkret krypa på och det kan lätt börja kännas som ett återkommande och beständigt fenomen som präglar det mesta av det mentala levnadsåret om man inte ser upp. Vi hade en optimist på jobbet nedhämtad från Stockholm tidigare i år och hon hade antagligen lyft ett varnande finger åt denna tankegång. Hennes framgångsrecept handlade i runda drag om att vid festliga tillfällen fira genom att spela den norska melodifestivalvinnaren på repeat och samtidigt hoppa jämfota. Just detta gjorde hon i vårt fikarum där hon placerats med ett blädderblock och en liten cd-spelare. Det väckte inget vidare gensvar. Bekymrad över den bristande entusiasmen bland de trötta brevbärarna frågade hon istället förväntansfullt hur vi här på vårt kontor brukade fira saker. "Med sprit och Internationalen" blev svaret och då förstod jag genast att detta antagligen skulle bli rätt underhållande ändå. Alla som jobbat på Posten några år har utsatts för ett antal lektioner i positivt tänkande och är det nåt som faktiskt slagit rot hos oss så är det förmågan att göra nåt roligt av de flesta situationer.

Vi fick lära oss att tvååringar inte förstår innebörden av ordet "inte" i en mening och därför skulle vi av någon anledning öva på att formulera meningar utan detta för tvååringar så svårhanterliga ord. Inte särskilt svårt. Lite roligt blev det i alla fall när någon ifrågasatte optimistens två cirklar; en liten som symboliserade oss som individer idag, och en större som var vår verkliga potential. Det handlade såklart om att utvidga den lilla cirkeln genom positivt tänkande och en orubblig tro på sig själv. Det skämtsamma förslaget att istället försöka minska den stora cirkeln ner till vår nivå verkade sätta griller i huvudet på optimisten. Kanske hade denna metod inte fullt ut studerats på optimistutbildningen och försöker man förenkla verkligheten med cirkelresonemang får man nog stå sitt kast om det blir snurrigt.

När det gäller stora cirklar att fylla upp är vi nog ändå rätt duktiga och drivna på vårt kontor. Var och varannan spelar i band, driver skivbolag eller skivaffär, gör krämer, tränar fotbollslag, syr saker och liknande efter bästa förmåga. Problemet är att dessa stora livscirklar tenderar att fyllas upp med allt mer slitsamt jobb på allt mer oregelbundna arbetstider. Denna elakartade växande jobbcirkel utgör nog det största hindret mot det positiva tänkande man så gärna vill åt från optimisthåll. Nu när nya maskiner tar över allt mer av vårt monotona sorteringsarbete och fastighetsboxarna gör utearbetet enklare borde vi självklart ta chansen och driva frågan om förkortad arbetstid med bibehållen lön. Mångmiljonvinsterna fortsätter att vara stabila för Posten och är det några som äntligen borde få lite lön för mödan så är det vi brevbärare. Men då krävs det förstås att vi tar strid och bryter med det lamslående samförståndet att det i alla lägen är marknaden som ska sätta agendan. Den övergripande strategin kan inte vara att ljudligt sucka varje gång arbetsgivarna inte verkar ha förstått vad Palme menade när han en gång påstod att lagen om medbestämmande på arbetsplatserna var det största som hänt sen den allmänna rösträtten. Suckar man riktigt jävla djupt och ljudligt verkar man från centralt fackligt håll tro att arbetsgivaren kanske till sist ska ta sitt förnuft tillfånga.

Vi som fortfarande vet att lagar, förhandlingar och avtal inte är värda något utan enighet och gemensam kamp på golven får fortsätta lita till det vi vet och organisera oss, säga ifrån och ställa krav. Själv är jag övertygad om att cirkeln på inget sätt är sluten runt oss som individer utan faktiskt går att utvidga och ta makten över gemensamt.

Publicerad i Proletären, 5/11 - 09

Lagenasolidaritet

2009-11-03T21:05:00.004+01:00

Jag kommer spela i Stockholm Lördag den 14 november på ett möte om Lagenaarbetarnas fackliga kamp mot uppsägningar och företagets utnyttjandet av bemanningsföretag för att kringgå LAS. Jessica Moya, från de i juni strejkande Lagena-arbetarna, kommer tala. Jag kommer spela.

Lördag den 14 november klockan 18.00. Arrangör: Kommunistiska Partiet och RKU

Skivan slutsåld, spelning på Storan

2009-09-22T22:16:00.002+02:00

Min skiva har nu sålt slut även om de finns ett par exemplar kvar på Bokhandeln Röda Stjärnan här i Göteborg. Inom kort blir det digital release.

På lördag (26/9) spelar jag på Storan vilket även Bye Bye Bicycle, Hanna Lovisa och Anton Kristiansson kommer göra.

sommar

2009-08-13T00:32:00.003+02:00

Jag hör plötsligt språket i P1 från radion i köket. Semestern har precis börjat, lite senare än den allmänna industrisemesterpsykosen, och jag blir plötsligt vettskrämd när jag tror att sommartiden på radio redan är över. Ska Karl-Gunnar redan börja googla nya ord i radio? Sommar och semester ska vara tristess och tystnad, eller åtminstonde skugga. Den där jobbiga känslan av höst och återgång förklädd till nystart hinner ta ett iskallt bett i mig innan jag inser att det är en repris trots allt. Karl-Gunnar googlar samma ord en gång till. Tristess, mediaskugga och tid att läsa långa artiklar i kulturdelen till frukost. En prinsessa ställer sig på en blå liten låda och vinkar och roligare än så blir det inte när det regnar på eftermiddagen. Försöker hitta mysiga semesterböcker som kan påminna om hur det är att vara människa nu igen. Hur det skulle kunna vara. Jag fastnar simultant i Daniel Sjölins och Bret Easton Ellis senaste. Två vinterböcker utan tvekan. Saknar Per Oskarssons lata detektiv som sändes i Minnenas television förra sommaren, något som kan kan utgöra en vilsam fond medan man anstränger sig för att inte sakna den ordinarie radiotablån och tidningsutgivningen.

Ser på Lugers hemsida att jag inte längre är bokningsbar, eller ens sökbar, vilket i stort sett bara betyder att jag inte längre får gå på Way Out West gratis. Jag hade det på känn. Jag är inte helt hundra på hur jag från början hamnade där så det verkar logiskt att även avslutandet av vår relation går mig lite över huvudet. Inte för att jag behöver en konsertbokare, jag klarar hjälpligt att hålla de kontakterna själv och spelar väl ungefär en gång om året och dessutom nästan alltid gratis. Way Out West däremot, det kostar lite för mycket.

För övrigt försöker jag spela in två nya låtar på svenska. Vet inte hur det ska bli men tycker det känns spännande.

sommartwitter

2009-08-12T19:42:00.004+02:00

Jag var P3-kulturs "sommartwittrare" igår. Kolla här:
http://www.sr.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3472&Grupp=8075&Artikel=3022041
Nån slags minivariant på P1:s sommarprogram, för den generation som bäst förstår en mening i taget. Roligt.

Skivan säljer bra, mycket bättre än jag hoppats på, trots att recensioner o.dyl lyser med sin frånvaro. Inom kort kommer både denna skiva och min förra kunna köpas digitalt. Har gått back på det här släppet och finns det nån som vill betala för mp3-filer så är det väl bra, även om jag inte har något emot om ni fildelar.

2009-08-04T13:00:00.002+02:00

Beställningarna rullar in som de ska och produktionslinjen är återigen obruten och på full hastighet efter några dagars semester och en trevlig och rolig spelning i Haninge. Beställningar i dag och i morgon (onsdag) levereras omgående. Sedan blir det några dagars uppehåll igen.

På PSL-bloggen kan man läsa lite om Cosy Den-festivalen där jag spelade.

Skivproduktion

2009-07-25T15:17:00.004+02:00

De första 50 skivorna är tillverkade paketerade och postade! Resten av det här landet verkar ha semester så kanske får jag vika och posta lite till sedan när folk kommer tillbaka till verkligheten. Själv har jag en sista vecka kvar innan semester och spelning i Stockholm

Fortsätt beställa här: http://www.erikdevahl.com
Än har inte dubbelarbetet knäckt mig.

Scattered Vacations / As I Am Beating

2009-07-21T16:08:00.003+02:00

Nu kan man se, lyssna lite på, och beställa min nya skiva här:
http://www.erikdevahl.com

Det blir en fin liten mini-cdr-utgåva i drygt hundra exemplar. En svart och en röd med fem låtar på varje. 80kr kostar den.

Scattered Vacations

2009-07-08T20:16:00.002+02:00

Klubben Cosy Den firar 5-årsjubileum i skarven mellan juli och augusti i år och på lördagen ska jag spela. I samband med spelningen tänkte jag släppa en dubbel mini-cd-r som går under arbetsnamnet "Scattered Vacations" och innehåller tio låtar. Jag återkommer med mer detaljer om det hela inom kort men är du intresserad av att få information via e-post så skriv din e-post i formuläret till höger.

Forever

2009-07-05T11:40:00.006+02:00

Snart ett år efter den känslomässiga urladdningen med "avskedskonserten" på Way out West hade Broder Daniel nu i veckan premiärvisning av sin nya film "Forever" på biografen Draken i Göteborg. Redan en halvtimma innan är det fullt av tonåringar på plats i stolarna. Snart är det proppfullt. Stämningen är nervös och längst fram vänder sig folk ideligen om.

Sorlet går i bänkraderna, Nån har sett bandet, Henrik, Theodor, nån tjej som kanske är hans, Pop-Lars och Kristian Antillas syrra som enligt någon nog inte är hans riktiga syrra ändå. De satt på Pustervik alldeles nyss. Det finns reserverade platser längs ena långsidan och det spekuleras ivrigt om när eller om bandet överhuvudtaget tänker komma in och visa sig. Man bör väl inte förvånas över engagemanget. Broder Daniels fans verkar alltid vara lika unga och trogna sin uppgift. Jag känner inte kulturen närmare och vi spekulerar lite huruvida denna subkultur anno 2009 kan tänkas passa bra ihop med det där som kallas emo och som vi bara läst och hört talas om men aldrig stött på i verkligheten. Marktjänst för BD har jag själv bara gjort en gång för tio år sedan med en bandspelare medtagen till Hultsfredsfestivalen i ett misslyckat och pinsamt försök att se subkulturell ut. Jag kunde inte klä mig men fick tack vare Broder Daniel-kassetten uppmärksamhet från några påstridiga Göteborgare. Jag gömde bandspelaren sedan. Jag gillar fortfarande låtarna och kunde inte hålla tillbaka tårarna på konserten förra sommaren. Det kändes så befriande pretentiöst och oresonligt där i regnet och den enkla estetiken och de allvarliga männen kom verkligen till sin rätt på den stora scenen inför publikhavet. Det varma sommarregnet passa perfekt i sammanhanget även om helhetsintrycket stördes lite av att de hade tagit in en hippie som gitarrist. Sen fick jag veta att det var en annan gammal tonårsidol från Nymphet Noodlers. Det var svårt att se på håll trots att bildskärmarna var monumentala.

Strax innan klockan blivit halv åtta går så ett kraftigt sorl genom publiken på Draken och med ens har bänkraderna framför oss ställt sig upp, vänt sig om och börjat ta bilder på de tre popstjärnorna. Många av de unga fansen har svindyra digitala systemkameror som de frenetiskt avfyrar. Det pågår i några minuter. Fanet som tidigare stalkat herrarna utanför Pustervik säger till sin polare att det faktiskt är orespektlöst att stalka bandet såhär inne i biosalongen. Ljusets dämpas och filmen börjar.

Jag har aldrig riktigt fått en chans att förstå vad BD handlar om. Jag var för ung för att förstå när det begav sig på 90-talet och texterna gör antagligen inte det hela rättvisa så här i efterhand. Samhällskritiken finns så klart där. Tomma gator och tomma människor, olycklig kärlek och en vilja att höja upp utanförskapet till en dygd. Någon tillit till andra människor är det inte tal om. "Misery is a place to be" - En dag på jobbet sammanfattas som "barabapapa". Antagligen inget vidare men inte heller särskilt kommunikativt. På senare skivorna finns även nån slags nostalgisk och märklig ungdomskult, det verkar ha vart bättre förr, då när allt var så jävligt jobbigt men i alla fall för fösta gången. En utbränd och arbetslös morsa uppmanas att kämpa vidare medan man själv tar man bussen in till stan för att bli ung på nytt. Jag blir därför så förväntansfull när Henrik Berggren redan i filmens inledning säger att det som särskiljer BD från andra band och annan musik är att bandet faktiskt står för något. Han säger sig inte vara särskilt bra på att hävda sin uppfattning och sina åsikter privat, men med musiken är det kompromisslöst. Man kan ana en vilja och en ilska och jag blir nyfiken på var det ska landa.

Det är en vacker och fin film, stundtals riktigt rolig även om det nog saknas en en röst som ifrågasätter och ställer de lite svårare frågorna. Om vad man fått offra eller om det som tagits ifrån dem. Henrik Berggren sitter på en parkering i Frölunda, ser eftertänksam ut i en bil på väg in till stan och är sedan glad och stolt när han går Andra Långgatan fram i slow motion. Man får se gråa bilder från Hamnen. Containrar lyfts av kranar medan Henrik säger att deras föräldrar trodde på idéer som alla visade sig vara förljugna. Att dom själva sedan växte upp i något slags tomrum. Ännu en ansats till nåt slags ställningstagande. Jag känner igen mig i utgångsläget även om jag hållit Timbro skyldig till detta tomrum, inte de idéer min föräldrageneration präglades av. Men filmen fortsätter sväva på målet. I ett av konsertklippen från förra sommaren får han de främre raderna av gråtande flickor att tillsamman med honom knyta nävarna i luften och sjunga med - "I meet force with force and Fist, with fist". Hjärtat må vara kallt men åtminstone hårt. En arme av rinnande kajal.

Henrik menar i ett klipp när bandet snackar att han numera aldrig skulle våga gå klädd så som han gjorde på gymnasiet, då när allt startade. Då fnittras det lite i publiken. Någon annan i bandet påpekar att han ju faktiskt har vunnit den striden nu, att han är en förebild med sitt smink och sina stjärnor under ögonen.

Den långa ansatsen verkar vara över och vart det landat förstår jag inte riktigt. Är kontentan verkligen så svårgreppbar? Var det den stora segern? Jag vill tro att BD:s fankult handlar om något mer än rätten att i en hopplös värld och ett orättvist samhälle få drömma sig bort och däremellan våga stå för att man är väldigt ledsen och annorlunda. BD måste väl vara mer än någon slags avancerad självhjälpsteknik för tonåringar som gillar att fotografera? I "When We Where Winning" beskrivs de arbetslösa, och nedbrutna generationskamrater som inte längre har någon plats i detta samhälle. Jag har svårt att tänka mig att lösningen på problemet är att drömma tillbaka till de skimrande dagar när man ännu inte såg den dystra framtiden och saker fortfarande hände för första gången. Jag blir så nedslagen om Broder Daniel handlar om en knuten näve för rätten att med hjälp av självdestruktivt utlevande skapa sig en fristad och en plattform i ett fördömande samhälle, i stället för att faktiskt slå på det orättvisa system som spottar på de nedbrutna generationskamraterna. Är kampen alltid individuell? Den enhetliga klädkoden och attributen vittnar om något annat. Får man inte vara annorlunda ensam, så kan man här få vara det i grupp. Ganska snabbt borde insikten om att det slaget är vunnet infinna sig och nästa strid stå för dörren. Jag tror att det skulle behövas en Henrik Berggren som vägvisare även där och jag tror att densamme är rätt man för jobbet. Jag tror han är en klok person.

Något Broder Daniel verkligen har lyckats med är att sälja in idén om att de faktiskt står för något livsviktigt och vem är jag då att hävda något annat när jag uppenbarligen inte förstått. Henrik avslutar konserten förra sommaren med orden "Förväl mina barn". Ett välplacerat skämt som inte kan missförstås men ändå ger en indikation om att han vet precis vad han gör där på scenen, vad han står för. Dokumentären bygger på myten ytterligare och nästa vår kommer ännu en generation nysminkade BD-fans dyka upp på håltimmarna längs gatorna i stan. Gladare än någonsin varje gång de får ett tillfälle att höra något om de olyckliga idolerna som ju faktiskt inte heller verkar vara särskilt nedstämda när allt kommer omkring. Bara lite för mogna för att även fortsatt ge tonårsångesten ett ansikte.

Kanske har jag för stora krav på popartister av idag. Jag ställer inte sådana krav på mig själv när jag gör musik men då hävdar jag heller inte att min musik står för något som är viktigare än det jag försöker säga på andra sätt. Henrik Berggren hävdar i något som liknar ett ställningstagande att bra musik inte bara är infall av skickliga musiker utan avtryck av en själ. En ganska gängse uppfattning bland de som tror att god konst alltid härstammar från en olycklig och udda konstnär, utan annat ansvar än att återspegla sitt eget känsloliv. Broder Daniel är mer än så, de lyckas ju faktiskt med en helt unik röst spegla samhället från ett underifrånperspektiv. Jag hoppas verkligen inte att de slutar vid drömska tillbakablickar och fylleskrönor. Det är nu det är dags att utmana det förljugna på allvar.

Dagens Nyheter
Svenska Dagbladet
Expressen
Aftonbladet

Ådalsupproret

2009-04-02T23:16:00.002+02:00

Jag recenserar Peter Sundborgs diktberättelse Ådalsupproret i veckans Proletären.

Blunstonemaraton

2009-03-29T18:06:00.002+02:00

I samband med att resterna av the Zombies hänförda av den älskvärde Colin Blunstone besökte Göteborg förra månaden råkade jag fastna och försöker nu ta mig ur det hela genom att destilera det bästa med Colin på en blandskiva. Målet var 10 låtar men det blev 17 och då har jag lämnat allt från Odyssey And Oracle därhän.

1. Caroline Goodbye (One Year, 1971)
2. Any Other Way (The Ghost Of You And Me, 2009)
3. Leave Me Be (Early Days, 1969)
4. Tell Her No (Early Days, 1969)
5. Her Song (One Year, 1971)
6. Smoky Day (One Year, 1971)
7. Weak For You (Journey, 1974)
8. I Don't Believe In Miracles (Ennismore, 1972)
9. Don't Try To Explain (The Neil MacArthur Singles, 1969)
10. Smooth Operation (Journey, 1974)
11. Though You Are Far Way (One Year, 1971)
12. Exclusively For Me (Ennismore, 1972)
13. Going Out Of My Head (Complete Hits, 2007)
14. Without Her (The Neil MacArthur Singles, 1969)
15. I Love You (Early Days, 1969)
16. It's Not Easy (The Neil MacArthur Singles, 1969)
17. A Sign From Me To You (Ennismore, 1972)

Och för att ta sig ur detta så avslutar vi med att i stället titta på när Russ Ballard framför "I Don't Beleive In Miracles"

The Coloring

2009-03-29T14:08:00.004+02:00

Det har av olika anledningar inte hörts något från mig här på ett tag. Här är dock en demo som jag hoppas kunna spela in igen innan hösten då det förhoppningsvis kommer en ny skiva.

P3 har hunit ikapp!

2009-01-12T22:21:00.002+01:00

P3 verkar vilja mig något. Senaste tre veckorna har dom haft "Got It All" på E-rotation och så ska det vara i tre veckor till om jag förstått allt rätt. Jättekul förstås, hade gett upp hoppet om dylikt för länge sedan. I fredags dök dom dessutom upp på jobbet. Dom pratade med Tore, Emma och Jonas om brevbärarankedoter. Det ska tydligen sändas i morgon i programmet Christer och det tänker jag lyssna på.

Det var en stor demonstration mot massakern i Gaza i lördags i Göteborg. Dryga 4000 räknades det till och nästa lördag blir det av igen. Förhoppningsvis blir vi ännu fler då.

2009-01-06T13:12:00.003+01:00

Protesterna mot Israels övergrepp i Gaza fortsätter i Göteborg. Till helgen är det demonstration igen och förhoppningsvis blir vi ännu fler. Samling 14.00 på Götaplatsen.

Som om inte detta folkrättsvidriga övergrepp vore nog i sig verkar israel dessutom exprimentera med en hel del nya otäcka vapen. Ali Esbati skriver om det här.

PFLP har en sida med nyheter från stirderna på engelska här

Stor demonstration i går

2009-01-04T20:33:00.002+01:00

Gårdagens demonstration mot Israels folkmordpolitik här i Göteborg var ganska stor. 2500deltagare skrev GP. här är en video:

Här skriver Andreas Malm, som var en av talarna på gårdagens demonstration bra om det som sker:
http://newsmill.se/artikel/2009/01/04/vi-bor-stodja-hamas-i-kampen-mot-israels-folkmordspolitik

Det som underligt nog gör mig mest illamående mitt i all misär det rapporteras om är den totala avsaknaden av sans och förnuft som slaktens förespråkar visar här i Sverige. Det spelar inte någon roll hur många civila som dödas, det verkar i högerns värld ändå alltid vara offrens egna fel att dom måste dö. Dom valde fel regering, fel föräldrar eller fel religion och måste således undanröjas.

Demonstrera

2009-01-02T22:19:00.002+01:00

Ockupationsmakten Israel har i några dagar slaktat det palestinska folket på Gazaremsan i ett krig man säger sig föra mot det demokratiskt valda Hamas. Israelerna vill se blod och har så långt lyckats döda flera hundra palestinier varav många är civila och barn. Nu uppmanar man i flygblad palestinierna att lämna sina hem. I fall någon inte redan förstått vinken. Palestiniernas motstånd är legitimt och tappert. I morgon demonsterar vi i Göteborg:

DEMONSTRERA MOT ISRAELS TERROR
samling Götaplatsen 14:00, avmarsch mot Brunnsparken 14:30, arr: Gazakommittén.

2008-12-18T23:15:00.002+01:00

Julen har slagit ner som ett monster över posten och idag delade jag ut den i mörker. Folk har nu börjat skicka julkort till döda peroner, kanske har dom alltid gjort det. Tycker ändå det är magstarkt. Är du osäker på om dina vänner fortfarande är vid liv är de troligen inte dina vänner längre. Förtjänar då inte julhälsning. Skicka inte julkort på vårdslöst sätt. Det finns antagligen bättre sätt att hålla kontakten på även om jag inte är någon expert. Gillar egentligen inte julen. Varken kött, glögg, övertidsarbete eller pepparkakor väcker mitt intresse och jag har i nulägen svårt att visa förståelse. Jag går i barndom genom att bara lyssna på Bear Quartet. Pendlar mellan att tycka att allt är helt lysande och skamkänslor över hur jag var när jag var 16 och i princip inte lyssnade på något annat. Lite väl odräglig och säker på min sak, men jag hade rätt god smak trots allt. Gay Icon kan nog vara en av de bästa skivorna som gjorts även om jag var grymt besviken när den kom. Kommer inte ihåg varför.

Lyssna.

2008-12-02T16:58:00.002+01:00

Här kan man lyssna:
http://srvc.se/catalog/item.php?catno=SRVC007

Pop

2008-11-18T18:42:00.004+01:00

Jag har släppt en ny låt via Service prenumerationstjänst som heter Got It All.
http://srvice.com/coop

2008-11-02T13:43:00.000+01:00

Jag har undertecknat ett artistupprop för gömda flyktingars rätt till vård. Det vimlar av olika sidor på internet om det hela men här kan man nog bäst läsa om den del av uppropet som har med musik att göra:

http://www.ratttillvard.se/

Här är en bra artikel:
http://www.proletaren.se/index.php?option=com_content&task=view&id=1207&Itemid=1

2008-09-17T19:03:00.002+02:00

Läser Aino Trosells första bok Socialsvängen som handlar om livet som socialsekreterare i Göteborg på 70-talet och lyssnar simultant på Glasvegas. Märker att den fantastiska texten till singel Geraldine passar väldigt bra till boken temamässigt. Har inte gillat ett band på detta barnsliga sätt på mycket länge och har svårt att förstå varför. Känns ungefär som en vuxenvariant av Oasis-känslan man hade som tolvåring. Lite av charmen försvann tyvärr med produktionen på fullängdsskivan men sådant får man leva med.

I will, I will turn your tide
Do all that I can to heal you inside
I'll be the angel on your shoulder
My name is Geraldine, I'm your social worker

Demonstration mot FRA-lagen i Göteborg

2008-09-14T14:08:00.003+02:00

På tisdag blir det demonstrationer mot den nya FRA-lagen i Göteborg, Stockholm och Malmö. De liberaler som fortfarande är emot lagen verkar koncentrera sig på stockholmsdemonstrationen medan det bland de borgliga riksdagspartierna i Göteborg endast är Miljöpartiet som finns representerat i talarlistan. Själv ska jag som vanligt bära PA. Här är lite info om demonstrationen i Göteborg samt lästips:

18:00 Demonstranterna samlas på Gustav Adolfs Torg
ca 18:30 Avmarsch till Götaplatsen
ca 19:00 Tal på Götaplatsen av:

Marlene Svensson, Vänsterpartiet

Balder Lindegård, Piratpartiet

Stefan Kristiansson, Miljöpartiet

Anders Carlsson, ordf. Kommunistiska Partiet

FRA-lagen: Övervakningssamhället är här
FRA-lagen i historiskt perspektiv
Riv upp FRA-lagen!